världens lyckligaste förlorare

Igår kväll fick jag en lektion i vad begreppet "fotbollsglädje" står för.
Långholmen FC - ett gäng inflyttade engelsmän som bildade fotbollslag på puben Southside i Stockholm - mötte det anrika IFK Göteborg i Svenska Cupen.
IFK Göteborg vann med 9-0.

Men det var inte, som man kunde tro, IFK Göteborg som stod för fotbollsglädjen (inte så mycket i alla fall). Nej, det var laget som förlorade med 9-0 som jublade och dansade med fansen efter slutsignal, vars fans sjöng som vore det det sista de hade i livet och som smittade av sig så till den grad att Tobbe Hysén och John Alvbåge inte kunde låta bli att hylla motståndarlagets klack efter matchen.
Däremot ville ingen LFC-spelare byta tröja med någon i blåvitt - blåvitt spelade ju i rosa ställ.....

När blåvitt gjorde mål reagerade göteborgsspelarna som om, "ptjaha, där var en balja till", medan LFCs fans sjöng ÄNNU starkare och bad att "can you please let us score".
Undantaget var då Mikael Stahre som röt och skrek och levde om oavsett.

Vissa kvällar lämnar man ett uppdrag och det man är mest nöjd med är inte att man tagit bra bilder. Det man är mest nöjd med är att man fått vara med.

Igår kväll var en sån kväll.

 Tobias Hysén och John Alvbåge hyllar Långholmens FC:s supportrar tillsammans med LFC.

LFC:s målvakt Chris Allen har just släppt in nio mål. Det kanske inte är ordet "vinnarskalle" man tänker på i första hand.

 Delar av LFC:s klack härmar linjedomaren.

LFC:s spelare joggar ner efter matchen.

Spelare och fans firar 0-9 förlusten på puben Southside på söder.