nu kommer boken - den är såå analog

Det var ett tag sedan jag bloggade.

   Det förklaras med boken på bilden.

   Och all ångest som är förknippad med att försöka sammanfatta tio år som pressfotograf i en enda bok. Visserligen på hundra sidor, men ändå.

   Hur som helst: En bok blev det, och jag är nöjd.

   Varför en bok då, frågar du dig? Varför det mest analoga av alla medier?

   Jo: Nånstans i all teknik och all digital mumbojumbo som vi fotografer tampas med och använder oss av, så slutar det ändå med att jag måste hitta en bra idé, jag måste hitta min position, jag måste hitta timingen, jag måste hitta ljuset och jag måste ofta skapa en bra relation med den eller det som ska avbildas.

   Det är samma sak nu som förr. Och det är där och då bra bilder görs.

   Missförstå nu inte: Jag är ett stort teknik-fan. Jag kastar mig över all ny teknik som kommer ut (vilket både min familj och vår skrala hushållskassa vittnar om).

   Men oftast handlar den digitala tekniken om distribution av bilder. Den hjälper mig oftast inte att göra bättre bilder eller hitta på bättre idéer.

   Jag tycker att det är skitballt att kunna sända bilder direkt från kameran. Jag tycker det är as-coolt att kunna koppla upp mig med racer-fart från en leråker.

   Men det är inte bildskapande. Det är distribution av bilder.

   Nu distribuerar jag mina bilder i bokform.

   Det är skitkrångligt. Boken är otymplig. Du kan inte ladda ner den. Man måste skicka den i ett stort kuvert. Den tar tid att bläddra sig igenom.

   Jättebra.

   Bjud mig på en bättre lunch, så får du en.

   God jul.

   

tjena välkommen

Igår kväll sa vi hejdå till Råsunda.

   Jag vet inte hur många matcher jag bevakat där, men det är många. Så många att en del av personalen faktiskt påstår att jag har (eller borde ha) egen nyckel.

   Men den jag tänker på allra mest idag är mannen på parkeringen. 

   Mannen vid Råsunda Skola som fixade en informell pressparkering åt oss som var där ofta.

   Han hälsade alltid med samma hälsningsfras. Osvikligt. Match efter match. År efter år. Det gick så långt att jag brukade säga till reportrarna jag hade i bilen när vi kom till Råsunda Skola att: "- Lyssna nu, killen där kommer att säga "tjena välkommen".

   "- Tjena, välkommen!" sa mannen när jag vevade ner rutan för att betala. Eller egentligen, han sa faktiskt "tjeena velkåmmen", om man ska vara petig. Det slog aldrig fel.

   Igår när jag parkerat bilen och han dragit sitt "tjena välkommen" pratade vi en stund. Det visade sig att han hade varit lärare på Råsunda Skola. Klassföreståndare till och med. Hade haft en elev vid namn Steve Angelo som nu spelar i Swedish House Mafia. Som hade konsert i Zlatan Arena bara en kilometer från Råsunda.

   Tänka sig.

   Matchen då?

   Ja, det slutade ju bittert för AIK. Men, alltså på något sätt: Det slutar ju alltid bittert. Till slut står man på nån uschlig gräsmatta i november, genomblöt och kall och framför sig har man spelare som hänger med huvudet. Det ska ju liksom vara så. Och kort därefter laddar vi för en ny säsong, med nytt hopp och vi glömmer strax att det antagligen kommer att sluta på samma sätt även nästa säsong.

   Det är bittert. Och charmigt. På en gång.

   Bittercharmigt, kanske?

en lyckad kväll och en mindre lyckad

Elfsborgs guld blev självklart en enda yra av glädjevrål, guldkonfetti, svett och alkohol. Precis som det ska vara.

   Och visst var det rätt åt Elfsborg att guldet hamnade i Borås!

   Min kväll blev lyckad trots en lång radda haverier (ni skulle bara ana) - den inbegrep både montering av fjärrstyrd kamera på en blött arenatak och en stunds väntan på ett blött tak ovanför Stora Torget där fansen skulle få fira sina guldhjältar. Men det gick bra - resultatet syns nedan.

   Men den mindre lyckade då?

   Jo, jag kan inte släppa den underbara och överförfriskade Elfsborgssupportern som bokat in sig på samma hotell som oss (där också guldfesten gick av stapeln).

   När vi, vid halvtre-tiden på natten, slappade i lobbyn efter en lång dag stannade en av hissarna.

   Ut kikar en lite vinglig ung man i bara kalsongerna. Han låter blicken svepa över lobbyn, suckar besviket och säger: 

"-Jag har ett deluxe-rum. Med jacuzzi och bastu på rummet. Nummer 815."

"- Grattis", säger jag.

   Receptionisten blir lite besvärad och hjälper honom att trycka upp hissen till våning åtta igen.

   Efter en stund öppnas hissdörrarna igen. Den unge mannen i bara kalsonger tittar ut igen och scannar av lobbyn igen. Suckar återigen lite missnöjt.

   "- Jag har deluxe-rum", säger han.

   "- Jag vet. 815", säger jag.

   Han tittar på mig en stund med förbryllad blick. Sedan säger han "- Har vi träffats förut?"

   Receptionisten är lite mer irriterad och trycker snabbt upp honom till våning åtta och förklarar att man faktiskt inte kan åka hiss på det här hotellet i bara kalsonger.

   Nu dröjer det inte länge förrän hissdörrarna öppnas igen och den unge mannen står där. Nu i morgonrock.

  "- Hej säger kollegan. Letar du efter brudarna?"

  "- Äh, det ligger en i badkaret där uppe", säger mannen. "Ähskoja bara", säger han sedan med ett flin.

   Han hinner inte mer för nu är receptionisten på hugget och trycker raskt upp honom till våning åtta, trots att han faktiskt klätt sig i morgonrock.

Jag funderar: Han hade bokat in sig i det här fina rummet och säkert tänkt sig en pang-kväll med någon trevlig borås-flicka. Och så blev det inte som han tänkt.

   Han borde förstås ha ordnat detta på festen under kvällen.

   Hur gick det till uppe i rummet innan han kom ner första gången? Han började klä av sig, fyllde upp jacuzzin och satte på bastun.

   Och så kände han att det liksom saknades något. Eller någon. Kändes inte bra.

   Kanske finns det någon trevlig flicka i lobbyn?

   Jag tar hissen ner och kollar.

   Det går väl bra i kalsonger.

   Lite tokigt, så där.

Vi kommer nog aldrig att få veta.

bragden i norrköping

Har Elfsborg guldfrossa? Egentligen?
   Ptja....
   När Stefan Ishizaki svarar på denna fråga fnyser han litegrann och säger:
  "- Javisst har vi guldfrossa, nästa fråga?"
   Och när Ishi ska förklara hur han missade sitt jätteläge säger han: "- Jag ångrar mig i sista stund. Först tänker jag att jag ska runda honom och sen tänker jag att jag ska chippa och i sista stund ska jag ändra mig och lägga den på högern....."
   Och när hela Elfsborg (utom Ishizaki och Jon Jönsson) smiter ut bakvägen från Nya Parken och undviker oss i mediepacket efter förlusten mot Norrköping.
   Då vet man.

fyra mål - helt sjukt

Vad fan säger man?
   Nu har jag plåtat Sverige Spanien, Sverige Holland och Tyskland Sverige. Tre bragdmatcher. Men det här tar fan priset.
   Man kanske helt enkelt bara ska citera Lasse Granqvist: "Jag är fullständigt färdig L-G, det som har hänt här i Helsingfors kunde inte hända, det var omöjligt, det ÄR omöjligt. Först Salt Lake City och nu det här. Jag tror jag slutar Jansson, det går inte att hålla på, det går inte att hålla på!"  
   Nä, det går fanimig inte att hålla på.

turist i torshavn

Matchdag.
   Det är lugnet före stormen.
   Eller - egentligen är det stormen före stormen, eftersom det blåser 14 sekundmeter rakt in från hela atlanten mot den lilla huvudstaden Torshavn. Och regnet (eller sprejen, som det mer är frågan om) kommer från alla håll.
   Om Färöarna har jag lärt mig följande sedan jag landade igår eftermiddag:
   Det bor fler får än människor här.
   De har snö på vintern.
   Det växer inga träd här, om man inte planterar dem.
   Och man får köra max 80 km/h. Detta fick vår taxichaufför erfara "the hard way" genom att bli stoppad av en glad, äppelkindad men bestämd mc-polis på väg från flygplatsen.
   Men det är vackert, vilket jag dokumenterade under en promenad där det egenligen handlar om att få dagen att gå. Alla tankar en sån här dag handlar annars om matchen ikväll.
   Vi får hoppas att det överhuvudtaget inte blir några anfall mot det svenska målet. För med den här vinden vet man aldrig var bollarna hamnar.
   Nu: Lite mat.
   Om en stund: Game On.

 

kanonmatch

1-1. Ösregn.
   Låter inte direkt som ett sprakande skådespel på Råsunda, kanske.
   Men då har vi inte vägt in Martin Hansson i beräkningen.
   Domaren från Holmsjö delade ut hela åtta gula kort under matchen mellan AIK och Elfsborg i går.
   Om alla kort var korrekt utdelade eller ej, det har jag svårt att avgöra. Men jag kan konstatera att Martin Hansson gav mig bilder på en rasande Anders Svensson (vilket alltid gör sig bra på bild) och gruff med självaste Hansson, och en hoper avstängningar som helt klart bidrar till att den fortsatta guldstriden blir helt omöjlig att sia om. Och därmed också fortsatt kittlande för oss pressfotografer och journalister.
   Utöver detta fick vi också se två snygga mål av Viktor Claesson och Martin Lorentzon.
   Men jag är ändå rätt säker på vem jag vill utse till matchens lirare: Martin Hansson.
 

 

derby

"I början av andra kommer det att smälla, du kommer att få bra bilder", sa man till mig när jag kom till Råsunda igår eftermiddag.
   Och mycket riktigt: I början av andra halvlek tändes både norra och södra stå upp av bengaler. Domare Jonas Eriksson avbröt programenligt matchen medan bengalerna brann ut och efter en stund kunde bollsparkandet återupptas.
   Ingen var förvånad. Ingen höjde egentligen på ögonbrynen. Det här var sista derbyt på Råsunda och om det är någon match där man kunde förvänta sig stök, så var det väl under den här matchen. Utom möjligen Magnus Pehrsson, tränare i DIF, som på presskonferensen sa att hans lag stördes av avbrotten. AIK:s Andreas Alm verkade å andra sidan vara mycket förberedd på stöket - kanske såg han det mest som ett naturligt avbrott i verksamheten.
   Det kanske inte är så mycket att säga om - men lite sjukt är det ändå att man tar för givet att det kommer att brinna under en fotbollsmatch.
   Det som däremot var förvånande var att ett av lagen gjorde tre mål. Derbymatcher är oftast fotbollsmässigt bedrövliga tillställningar där två ängsliga lag på sin höjd brukar knorrvla in varsitt uschligt mål.

 Mohamed Bangura stänker in 0-2....

....och blir precis så här glad.

Daniel Majstorovic debuterar i detta års allsvenska och blir så här glad vid slutsignal. 

 Niklas Backman och Alexander Milosevic i klacken på Norra Stå.