uteblivet ärevarv och avbrutet objektiv

Sista landskampen på Råsunda och jag var förstås sugen på att göra nåt alldeles extra. Fick nys om att lagen skulle gå ärevarv efter slutsignal, monterade en kamera högt upp på en balkong som skulle fånga hela härligheten (arena, galen publik, hysteriskt glada spelare, tjofadderittan) när de gick sitt varv.

Fixade ok från vakt-arne. Fixade ok från förbunds-ester. Fixade ok från alla 23000 (nästan) vakter som skulle kunna sätta käppar i hjulet när jag sedan i halvlek skulle montera min kamera.

Och så drog jag en vända till med alla inblandade för att jag verkligen verkligen skulle vara säker på att allt var ok. Vilket säkert uppskattades av alla inblandade som inte hade annat att göra än att dalta med en neurotisk fotograf.

Nu var det bara att vänta på det magiska ögonblicket när min fantastiska bild skulle tas.

Vad hände? De gick fanimig inget ärevarv.

Men här är en bild i alla fall. Du får tänka själv hur bra det hade blivit.

 Killen till höger är världens bästa försvarare. Killen till vänster är inte världens bästa anfallare.

Så här sur kan man vara när man torskat med 3-0 och heter Wernbloom i efternamn.

Och så här ledsen kan man bli när man just bränt en målchans och heter Holmén i efternamn.

"Men det avbrutna objektivet då?", undrar kanske du. Jo: efter matchen när jag var precis så stressad som man kan vara när man jobbar som fotograf för Expressen så skulle jag ta fram diverse grejjer ur min kameraväska med ena handen, samtidigt som jag tyckte att det var en bra idé att balansera resten av utrustningen i andra handen. Det visade sig inte vara någon bra idé. Gluggen for i backen och gick precis itu. Ja, go vänner. Så kan en fotokväll också sluta.