tjena välkommen

Igår kväll sa vi hejdå till Råsunda.

   Jag vet inte hur många matcher jag bevakat där, men det är många. Så många att en del av personalen faktiskt påstår att jag har (eller borde ha) egen nyckel.

   Men den jag tänker på allra mest idag är mannen på parkeringen. 

   Mannen vid Råsunda Skola som fixade en informell pressparkering åt oss som var där ofta.

   Han hälsade alltid med samma hälsningsfras. Osvikligt. Match efter match. År efter år. Det gick så långt att jag brukade säga till reportrarna jag hade i bilen när vi kom till Råsunda Skola att: "- Lyssna nu, killen där kommer att säga "tjena välkommen".

   "- Tjena, välkommen!" sa mannen när jag vevade ner rutan för att betala. Eller egentligen, han sa faktiskt "tjeena velkåmmen", om man ska vara petig. Det slog aldrig fel.

   Igår när jag parkerat bilen och han dragit sitt "tjena välkommen" pratade vi en stund. Det visade sig att han hade varit lärare på Råsunda Skola. Klassföreståndare till och med. Hade haft en elev vid namn Steve Angelo som nu spelar i Swedish House Mafia. Som hade konsert i Zlatan Arena bara en kilometer från Råsunda.

   Tänka sig.

   Matchen då?

   Ja, det slutade ju bittert för AIK. Men, alltså på något sätt: Det slutar ju alltid bittert. Till slut står man på nån uschlig gräsmatta i november, genomblöt och kall och framför sig har man spelare som hänger med huvudet. Det ska ju liksom vara så. Och kort därefter laddar vi för en ny säsong, med nytt hopp och vi glömmer strax att det antagligen kommer att sluta på samma sätt även nästa säsong.

   Det är bittert. Och charmigt. På en gång.

   Bittercharmigt, kanske?

en lyckad kväll och en mindre lyckad

Elfsborgs guld blev självklart en enda yra av glädjevrål, guldkonfetti, svett och alkohol. Precis som det ska vara.

   Och visst var det rätt åt Elfsborg att guldet hamnade i Borås!

   Min kväll blev lyckad trots en lång radda haverier (ni skulle bara ana) - den inbegrep både montering av fjärrstyrd kamera på en blött arenatak och en stunds väntan på ett blött tak ovanför Stora Torget där fansen skulle få fira sina guldhjältar. Men det gick bra - resultatet syns nedan.

   Men den mindre lyckade då?

   Jo, jag kan inte släppa den underbara och överförfriskade Elfsborgssupportern som bokat in sig på samma hotell som oss (där också guldfesten gick av stapeln).

   När vi, vid halvtre-tiden på natten, slappade i lobbyn efter en lång dag stannade en av hissarna.

   Ut kikar en lite vinglig ung man i bara kalsongerna. Han låter blicken svepa över lobbyn, suckar besviket och säger: 

"-Jag har ett deluxe-rum. Med jacuzzi och bastu på rummet. Nummer 815."

"- Grattis", säger jag.

   Receptionisten blir lite besvärad och hjälper honom att trycka upp hissen till våning åtta igen.

   Efter en stund öppnas hissdörrarna igen. Den unge mannen i bara kalsonger tittar ut igen och scannar av lobbyn igen. Suckar återigen lite missnöjt.

   "- Jag har deluxe-rum", säger han.

   "- Jag vet. 815", säger jag.

   Han tittar på mig en stund med förbryllad blick. Sedan säger han "- Har vi träffats förut?"

   Receptionisten är lite mer irriterad och trycker snabbt upp honom till våning åtta och förklarar att man faktiskt inte kan åka hiss på det här hotellet i bara kalsonger.

   Nu dröjer det inte länge förrän hissdörrarna öppnas igen och den unge mannen står där. Nu i morgonrock.

  "- Hej säger kollegan. Letar du efter brudarna?"

  "- Äh, det ligger en i badkaret där uppe", säger mannen. "Ähskoja bara", säger han sedan med ett flin.

   Han hinner inte mer för nu är receptionisten på hugget och trycker raskt upp honom till våning åtta, trots att han faktiskt klätt sig i morgonrock.

Jag funderar: Han hade bokat in sig i det här fina rummet och säkert tänkt sig en pang-kväll med någon trevlig borås-flicka. Och så blev det inte som han tänkt.

   Han borde förstås ha ordnat detta på festen under kvällen.

   Hur gick det till uppe i rummet innan han kom ner första gången? Han började klä av sig, fyllde upp jacuzzin och satte på bastun.

   Och så kände han att det liksom saknades något. Eller någon. Kändes inte bra.

   Kanske finns det någon trevlig flicka i lobbyn?

   Jag tar hissen ner och kollar.

   Det går väl bra i kalsonger.

   Lite tokigt, så där.

Vi kommer nog aldrig att få veta.