kanonmatch

1-1. Ösregn.
   Låter inte direkt som ett sprakande skådespel på Råsunda, kanske.
   Men då har vi inte vägt in Martin Hansson i beräkningen.
   Domaren från Holmsjö delade ut hela åtta gula kort under matchen mellan AIK och Elfsborg i går.
   Om alla kort var korrekt utdelade eller ej, det har jag svårt att avgöra. Men jag kan konstatera att Martin Hansson gav mig bilder på en rasande Anders Svensson (vilket alltid gör sig bra på bild) och gruff med självaste Hansson, och en hoper avstängningar som helt klart bidrar till att den fortsatta guldstriden blir helt omöjlig att sia om. Och därmed också fortsatt kittlande för oss pressfotografer och journalister.
   Utöver detta fick vi också se två snygga mål av Viktor Claesson och Martin Lorentzon.
   Men jag är ändå rätt säker på vem jag vill utse till matchens lirare: Martin Hansson.
 

 

derby

"I början av andra kommer det att smälla, du kommer att få bra bilder", sa man till mig när jag kom till Råsunda igår eftermiddag.
   Och mycket riktigt: I början av andra halvlek tändes både norra och södra stå upp av bengaler. Domare Jonas Eriksson avbröt programenligt matchen medan bengalerna brann ut och efter en stund kunde bollsparkandet återupptas.
   Ingen var förvånad. Ingen höjde egentligen på ögonbrynen. Det här var sista derbyt på Råsunda och om det är någon match där man kunde förvänta sig stök, så var det väl under den här matchen. Utom möjligen Magnus Pehrsson, tränare i DIF, som på presskonferensen sa att hans lag stördes av avbrotten. AIK:s Andreas Alm verkade å andra sidan vara mycket förberedd på stöket - kanske såg han det mest som ett naturligt avbrott i verksamheten.
   Det kanske inte är så mycket att säga om - men lite sjukt är det ändå att man tar för givet att det kommer att brinna under en fotbollsmatch.
   Det som däremot var förvånande var att ett av lagen gjorde tre mål. Derbymatcher är oftast fotbollsmässigt bedrövliga tillställningar där två ängsliga lag på sin höjd brukar knorrvla in varsitt uschligt mål.

 Mohamed Bangura stänker in 0-2....

....och blir precis så här glad.

Daniel Majstorovic debuterar i detta års allsvenska och blir så här glad vid slutsignal. 

 Niklas Backman och Alexander Milosevic i klacken på Norra Stå.

fotbollsglädje?

En usel match på Swedbank Stadion.
   En sån här kväll får man leta efter glädjeämnena. Och gräver jag tillräckligt långt ner i gömmorna hittar jag följande:
   Zlatan flippar ur. Sverige tar tre poäng. Marcus Berg och Rasmus Elm gör varsitt fint mål. Patrik Ekwall surrar lite med Elmander - under match! Och Malmö är en fantastiskt fin stad att jobba i.
   Ptja, det var väl det hela.

Arg Zlatan skjuter iväg bollen till Rosengård efter första halvlek.

Ola Toivonen vrickar foten.

Elmander surrar lite med Ekwall under matchen. Så där som man gör.

northug

Tre dagar i italienska Livigno för att göra feature med Petter Northug.
   Låter det som ett drömuppdrag?
   Det var det också.
   Det enda dilemmat i detta drömfeatureuppdrag var att man egentligen aldrig gör någonting MED Northug.
   Man får liksom ta fast honom i flykten (vilket av uppenbara skäl är svårt).
   På den tredje dagen skulle vi få följa med när de åkte rullskidor upp genom ett pass. Jag, reporter och tränare åkte i förväg och väntade på ett ställe en bit upp.
   Efter en stund kommer en stor del av herrlandslaget.
   - Var är Petter, frågar vi?
   - Veit icke, svarar en åkare.
   - Veit icke, svarar en annan åkare.
   - Veit icke, svarar tränare.
   Mr Northug - Norges Zlatan - ruttnade väl helt enkelt och åkte hem.

stolpe in

Fredag kväll.
Allsvenskan, Örebro mot Djurgården på Behrn Arena. Kl 19.
Jag lämnar stan kl 16, då har jag tre timmar på mig att köra de 20 milen till Örebro.

Efter två och en halv timme har jag inte ens kommit till Södertälje.
Trafikrapporten säger "vägskada vid motorvägsbron".
Skitjävulskap, säger jag.

I de plågsamt långsamma köerna på E4:an stiger frustrationen, det kryper under huden av ilska och ur munnen kommer osande haranger om alltings jävlighet.
Men det går inte fortare för det.

Snart inser jag att jag inte kommer att hinna till första halvlek. Jag ringer till tidningen, förklarar läget, sorry sorry, lägger på och känner mig tämligen misslyckad.

På sportradion får jag höra att matchen är 15 minuter försenad. Yes - en liten medgång ändå.
Jag fortsätter följa första halvlek på radion.
DIF gör 0-1. Fan också.
DIF gör 0-2. Fan också igen.
Om nu DIF gör 0-3 så är det gonatt för mig. Då har jag missat allt. Då kan jag lika gärna stanna bilen och gräva ner mig i en grop.
Men ÖSK gör 1-2.
Och ÖSK gör 2-2.
Där tar första halvlek slut.
Och jag är framme.

Jag rusar in på arenan, får tag i en fotoväst, monterar fort som tusan en målkamera och får igång alla prylar.

Nu är jag på ruta ett. Nu står det noll-noll. Nästa mål kommer att bli "grej of the day", det känner jag.

Då gör Erton Fejzullahu, Djurgårdens nyinköpta målspruta 2-3. Hans mål fastnar i målkameran och jag får till ett hyfsat jubel.

Matchen slutar 2-3.

Tidningen vill bara ha bild på Erton.

Och det har jag. Kanske inte det bästa jag gjort i karriären. Men ändå.

Som min farfar alltid brukade säga: "Det kunde ha gått värre."