Det skulle bli så bra.
Calle Halfvarsson skulle ta Northug på sistasträckan och ge igen för gammal ost och för den nesliga spurtförlusten i Sjusjöen för nåt år sedan, när Petter Northug gav honom lång näsa.
Men istället blev det förstås Petter som drog längsta strået, åkte först över den röda linjen och gjorde en ny, dryg gest och allt var som vanligt igen.
Vår gulddröm bestod rent konkret av en flaska champagne som vi förvarade i bilen för den händelse att det skulle bli svenskt guld.
Då skulle flaskan korkas upp och drickas eller sprutas av en guld-rusig åkare.
Riktigt fiffigt och innovativt, om du frågar mig.
Men så blev det inte.
För mitt under presskonferensen med silvermedaljörerna (som ju skulle vara guldmedaljörer) flög korken ur flaskan i bilen och allt blev väldigt geggigt.
Nu kör vi runt i en bil som är precis så sunkig som en reportagebil är i slutet av ett mästerskap.
Fast just den här champagne-sunkigheten har ju faktiskt ett stänk (!) av lyx och glamour runt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar